Flera länder, däribland Norge och Storbritannien, har redan börjat ta emot barn för medicinsk evakuering från Gaza. Sverige har hittills valt att inte göra detsamma, men diskussionen om att ändra detta har intensifierats.

Vad är de politiska ståndpunkterna?

Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har olika syn på frågan. Liberalerna, som ingår i regeringen, vill att Sverige ska erbjuda hjälp. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard från Moderaterna har uttryckt en vilja att hjälpa barnen, men pekar på praktiska hinder som transport och migrationslagstiftning.

Sverigedemokraterna motsätter sig att ta emot barnen på svenska sjukhus, med argumentet att det skulle leda till längre väntetider för svenska patienter. Trots detta ger Sverige stöd till sjukhus i Egypten som vårdar barn från Gaza, ett stöd som kommer att fortsätta.

Finns det stöd inom sjukvården för att ta emot barnen?

Ja, det finns ett tydligt stöd från delar av sjukvården. Tre fackförbund på Södersjukhuset i Stockholm har uppmanat sjukhuset att erbjuda vård till barn från Gaza. Även Svenska Läkaresällskapet uppmanar regeringen att ta emot skadade barn för vård i Sverige.

Astrid Lindgrens barnsjukhus, en del av Karolinska universitetssjukhuset, har uttalat att de skulle klara av att ta emot barn från Gaza, liknande hur de hanterat barn från Ukraina. Personal vid Södersjukhuset menar också att de har kompetensen att ge nödvändig vård.

Sjukvården i Gaza beskrivs som kollapsad, med en svår brist på vårdpersonal och resurser. Enligt FN var endast 10 av 36 sjukhus i Gaza fungerande i april, och situationen har förvärrats sedan dess. Rapporter talar om att sjukvårdspersonal tvingas utföra amputationer på barn utan smärtlindring.

Sverige har sedan tidigare bidragit med humanitärt bistånd till Gaza, inklusive stöd till återuppbyggnad av sjukhus och insatser för barns hälsa. Regeringen har avsatt upp till 800 miljoner kronor för 2025 för att hantera den humanitära krisen i Gaza och regionen.

Diskussionen fortsätter om hur Sverige bäst kan bidra till att lindra lidandet för de drabbade barnen, med argument som väger humanitära skyldigheter mot praktiska och nationella överväganden.