Sveriges kriminalvård står inför en akut platsbrist, vilket har lett till att regeringen, i samarbete med Sverigedemokraterna, har sökt lösningar utomlands. Efter förhandlingar har ett avtal tecknats med Estland, som bedöms uppfylla viktiga kriterier som EU-medlemskap, geografisk närhet och en jämförbar standard på sina anstalter. Tartuanstalten, som ligger i Estlands näst största stad, har kapacitet för 600 intagna och väntas tas i bruk av svenska fångar våren 2026, förutsatt att riksdagen godkänner avtalet.
Vad innebär avtalet med Estland?
Avtalet innebär att Sverige får hyra en del av Tartuanstalten, som ligger i den södra delen av Estland. Anstalten, som byggdes vid millennieskiftet, har tidigare huserat både estniska fångar och serbiska krigsförbrytare. Nu töms den för att ge plats åt svenska interner, då Estland samlar sina egna fångar på färre anstalter. De svenska fångarna som kan komma att placeras där är män över 18 år dömda för brott som mord, ekonomisk brottslighet eller sexualbrott. Kriminalvården kommer att göra individuella bedömningar för att avgöra vilka intagna som är lämpliga för att avtjäna sina straff i Estland.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) beskriver avtalet som en påtaglig avlastning för svensk kriminalvård.
– Avtalet kommer att innebära en påtaglig avlastning för svensk kriminalvård, sade Strömmer vid en pressträff.
Anstalten i Tartu bedöms ha samma standard som fängelser i Sverige. Fängelsepersonalen kommer att vara estnisk och kommunicera på engelska.
Vilken lagstiftning och personal gäller?
En central del av avtalet är att estnisk lagstiftning ska gälla för de svenska fångarna i Tartuanstalten. Detta skiljer sig från tidigare diskussioner där tanken var att svensk personal och svenska lagar skulle tillämpas. Kritiker menar att detta kan leda till problem med att fastställa juridisk och praktisk kontroll över fångarna, samt svårigheter att garantera deras rättigheter och välbefinnande.
Christer Hallqvist, ordförande för Seko inom Kriminalvården, uttrycker oro över upplägget.
– Platserna är välkomna, men det hade varit skillnad om svensk kriminalvård hade bedrivits på ett estniskt fängelse, säger Hallqvist.
Han beskriver det som en “renodlad outsourcing av svensk myndighetsutövning” och uttrycker en farhåga för att detta kan vara ett steg mot privatisering av fängelser i Sverige, liknande utvecklingen inom sjukvården och skolan.
För att avtalet ska kunna träda i kraft krävs att två tredjedelar av riksdagen röstar igenom nödvändiga lagändringar. Förslaget har nyligen fått stöd från Centerpartiet och Socialdemokraterna, vilket ökar sannolikheten för att det antas. Samtidigt pågår arbete med att bygga fler fängelser i Sverige, men dessa anläggningar förväntas ta flera år att färdigställa.