EU:s institutionella struktur kan beskrivas som ett lapptäcke av samarbete mellan självständiga stater, där en noggrant avvägd maktbalans upprätthålls mellan olika instanser. Huvudsakliga institutioner som formar unionens politik inkluderar Europaparlamentet, Europeiska rådet, Ministerrådet, EU-kommissionen, EU-domstolen och Europeiska centralbanken.

Hur fattas beslut i EU?

Beslutsprocessen inom EU är mångfacetterad och involverar flera aktörer. EU-kommissionen, ofta kallad unionens regering, har ensamrätt att lägga fram förslag till ny lagstiftning. Denna kommission består av 27 ledamöter, en från varje medlemsland, men deras uppdrag är att agera för hela unionens bästa snarare än enbart sitt hemlands intressen. Kommissionen ansvarar även för att övervaka och genomföra EU:s lagar.

Ministerrådet, där medlemsländernas regeringar möts, utgör tillsammans med Europaparlamentet unionens lagstiftande församling. Europaparlamentet, vars ledamöter väljs i direkta val vart femte år, representerar unionens medborgare. Europeiska rådet, som samlar stats- och regeringscheferna, fungerar som den högsta beslutande instansen där övergripande riktlinjer dras upp och enighet eftersträvas.

– Vi behöver hitta en långsiktig lösning för hela branschen, säger en representant för en av EU:s institutioner.

Vilka institutioner upprätthåller ordning och ekonomi?

EU-domstolen har till uppgift att säkerställa att EU:s lagar följs lika av alla medlemsländer. Domare från samtliga medlemsstater arbetar inom domstolen för att lösa tvister som rör lagtolkning och garantera rättssäkerhet.

Europeiska centralbanken (ECB) är unionens officiella bank och ansvarar för att utforma och genomföra penningpolitiken för euroländerna. Dess huvudsakliga mål är att upprätthålla prisstabilitet. Unionens officiella säte för institutionerna finns i Bryssel, Belgien, men vissa organ har även sina verksamheter förlagda till Luxemburg, Strasbourg och Frankfurt.

EU:s samarbete är unikt i världen och skiljer sig från både statsförbund och traditionella internationella organisationer genom att vara ett bindande samarbete mellan självständiga stater. Unionen täcker en yta på över 4,2 miljoner kvadratkilometer och hade senast 2024 en befolkning på över 451 miljoner invånare.