Regeringens senaste budgetförslag har lett till stark kritik från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Trots tidigare löften om att öka finansieringen till personlig assistans, framgår det nu att de avsatta medlen inte motsvarar de förväntningar som funnits. Detta beskrivs som ett svek mot en av samhällets mest utsatta grupper.

Varför uteblir indexeringen av assistansersättningen?

Tidigare under hösten 2024 utlovade Liberalerna, tillsammans med regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, en indexering av schablonbeloppet för assistansersättningen från och med 2026. Syftet var att ersättningen skulle följa kostnadsutvecklingen och därmed behålla sitt reala värde. Detta löfte gavs på en gemensam presskonferens och framgick även på en presentationsbild som visade att indexering “ska införas” för att skapa förutsägbarhet för alla inblandade.

Men i regeringens budgetproposition för 2026 finns ingen indexering med. Istället aviseras en uppräkning av schablonbeloppet med endast 1,5 procent, vilket motsvarar en höjning med 5 kronor och 10 öre per timme. Denna uppräkning täcker enligt branschexperter endast hälften av de förväntade löneökningarna för personliga assistenter.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har i efterhand klargjort att löftet om indexering enbart var ett utspel från Liberalerna och inte ett gemensamt regeringsbeslut. Detta har lett till besvikelse och ilska hos organisationer som arbetat för en långsiktig lösning på finansieringen av personlig assistans.

Konsekvenser för personlig assistans och dess personal

Den uteblivna indexeringen och den begränsade uppräkningen av assistansersättningen riskerar att få allvarliga konsekvenser för personlig assistans. Enligt Henrik Petrén, branschexpert på Fremia, som organiserar arbetsgivare inom området, innebär regeringens agerande i praktiken en minskning av anslaget med drygt 400 miljoner kronor jämfört med en uppräkning i nivå med kostnadsökningarna.

Mer än 90 procent av assistansersättningen går direkt till lönekostnader. En urholkad ersättning har under mer än ett decennium lett till svårigheter att rekrytera och behålla kompetenta assistenter, samt att upprätthålla en god kvalitet på den personliga assistansen.

– Det här är ett stort löftessvek, säger Henrik Petrén på Fremia. Han menar att det nu kommer att bli svårare att rekrytera personliga assistenter med rätt kompetens, eftersom lönerna inte längre räcker till. Flera medlemmar i Fremia har uttryckt oro för att de inte kommer att klara av att bedriva verksamheten under dessa förutsättningar.

Personlig assistans beskrivs inte som en lyx, utan som en nödvändig reform som möjliggör för personer med funktionsnedsättning att leva ett självständigt liv, arbeta, studera och delta i samhällslivet på samma villkor som andra. Den uteblivna indexeringen riskerar att försvåra detta ytterligare.