Regeringen har tidigare drivit en linje där kommuners möjligheter att stoppa etablering av vissa typer av gruvor begränsats. Detta har lett till oro hos många kommuner som befarat negativa konsekvenser för miljö och lokalbefolkning. Nu ändrar regeringen kurs och ger kommuner ett förstärkt inflytande över uranbrytning.
Vad innebär det nya beslutet?
Den nya inriktningen innebär att kommuner kommer att kunna neka tillstånd för gruvor där uran är en primär råvara. Detta sker genom att uran återigen klassas som ett koncessionsmineral, vilket ger kommunerna ett lokalt veto. Beslutet trädde i kraft den 1 januari 2026, enligt uppgifter från riksdagen.
Tidigare, sedan 2018, var det förbjudet att bryta uran i Sverige. Detta förbud infördes av den tidigare regeringen och motiverades delvis av motstånd mot kärnkraften, enligt en debattartikel publicerad i Dagens industri av bland andra energi- och näringsminister Ebba Busch. Förbudet innebar att uran inte längre klassades som ett koncessionsmineral, vilket tog bort det kommunala vetot.
– Vi behöver inte svenskt uran för att försörja kärnkraftsprogrammet som finns idag för det kommer att vara på väg att avslutas när en eventuell urangruva är färdig för att öppna, säger Jonas Rudberg, gruvexpert på Naturskyddsföreningen, som är kritisk till beslutet.
Debatt om miljö och självförsörjning
Beslutet att tillåta uranbrytning har mötts av blandade reaktioner. Kritiker, som Naturskyddsföreningen, menar att kärnkraften inte har en framtid och att svenskt uran inte behövs. De lyfter också fram risker med radioaktivitet.
– En generell risk när det gäller gruvdrift är att det åtgår mycket vatten och energi och det dammar en hel del. Uran är specifikt genom att det är ett radioaktivt ämne som kan innebära en hälsopåverkan på människor och miljö när det sönderfaller, konstaterar Roger Hamberg, statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Å andra sidan framhåller regeringen att beslutet stärker Sveriges självförsörjning och minskar beroendet av import av kritiska mineraler. I debattartikeln i Dagens industri framhålls att uranbrytning inte är mer farligt än annan gruvbrytning när verksamheten prövas enligt svenska miljölagstiftningen. Dessutom har uran som utvunnits som en biprodukt vid annan gruvbrytning tidigare inte kunnat tas tillvara utan hamnat i gruvavfall, vilket ses som ett resursslöseri.
Gruvindustrin har uttryckt oro för att det kommunala vetot kan hindra inte bara uranbrytning utan även utvinning av andra viktiga metaller som är nödvändiga för exempelvis batteritillverkning och ny teknologi. Regeringen menar dock att det kommunala vetot inte kommer att gälla för verksamheter som hanterar små mängder uran.