Ahmadreza Djalali, som är dömd till döden i Iran för anklagelser om spioneri för Israel, fördes bort från Evinfängelset i juni. Flytten skedde efter en israelisk attack mot fängelset. Trots att andra fångar som flyttades vid samma tillfälle har återvänt till Evin, saknas fortfarande information om Djalalis var han befinner sig. Hans advokat i Iran har inte heller fått någon kontakt med honom, och iranska myndigheter har nekat alla förfrågningar om att få tala med eller besöka honom.
Varför är oron så stor kring Djalalis försvinnande?
Oro för Ahmadreza Djalalis liv och hälsa har ökat markant sedan hans försvinnande. Han drabbades av en hjärtinfarkt tidigare i år, och det finns ingen information om hans nuvarande hälsotillstånd. Dessutom har Iran tidigare avrättat fångar som anklagats för spioneri, vilket ökar rädslan för att dödsdomen mot Djalali kan komma att verkställas. Hans fru, Vida Mehrannia, beskriver tiden sedan hans försvinnande som en ”mardröm”.
Internationella påtryckningar på Iran att frige Djalali fortsätter. Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har vid flera tillfällen, bland annat under ett möte med sin iranska motsvarighet, upprepat kravet på omedelbar frigivning och att Djalalis säkerhet och hälsa garanteras. FN-experter har också uppmanat Iran att frige honom.
Djalali greps 2016 under en resa till Iran för att föreläsa om katastrofmedicin. Han hade vid tidpunkten permanent uppehållstillstånd i Sverige och blev svensk medborgare först efter att han fängslats. Iran erkänner inte dubbla medborgarskap, vilket komplicerar de diplomatiska ansträngningarna. Trots ett fångutbyte mellan Sverige och Iran tidigare i år, där Hamid Noury byttes mot två svenskar, lämnades Djalali kvar i iranskt fängelse.
Under den tid han varit försvunnen har hans ombud i Teheran vid tre tillfällen fått löfte om att Djalali skulle få kontakta sin familj, men inget sådant har skett. Tusentals andra fångar har återförts till Evinfängelset, men Ahmadreza Djalali är inte bland dem. Organisationer som Iran Human Rights (IHR) bekräftar att det är ovanligt att inte höra något livstecken från fångar som flyttats, vilket ytterligare förstärker oron.