Den senaste veckan har Iran upplevt omfattande protester som spridit sig över nästan hela landet. Demonstranterna riktar sin ilska mot landets ledare, vilket har lett till våldsamma konfrontationer när polisen försökt upplösa folksamlingarna. Hittills har minst 35 personer mist livet, varav fyra rapporteras vara barn. Dessutom har över tusen människor gripits, enligt uppgifter från demokratiaktivister i Iran.

Varför protesterar iranier?

Protesterna handlar till stor del om ekonomiska problem. Många iranier kämpar med hög inflation och en kraftig devalvering av valutan, vilket har förvärrat deras levnadsförhållanden. Den rekordsvaga valutan rial utlöste den senaste vågens demonstrationer, där butiksägare i Teheran gick ut på gatorna i protest mot den ekonomiska situationen. Regimen skyller delvis på sanktioner mot landets kärnenergiprogram.

Hur hanterar regimen protesterna?

De iranska säkerhetsstyrkorna har svarat med olagligt våld och massdödande av demonstranter, enligt Amnesty Sverige. Uppgifter från SVT Nyheter tyder på att regimen skjuter skarpt mot demonstranter. Landets riksåklagare har beskrivit deltagarna i demonstrationerna som ”Guds fiender”, en anklagelse som enligt nyhetsbyrån AP kan leda till dödsstraff.

Det är svårt att få en klar bild av situationen eftersom medierna kontrolleras av landets ledning. Internet och telefoner har tidvis slagits av, vilket försvårar informationsspridningen. Iran styrs inte som en demokrati utan av religiösa, muslimska ledare, och folket har ingen möjlighet att fritt välja sina ledare.

Dödssiffran är omstridd. Enligt den USA-baserade människorättsorganisationen HRANA har omkring 2 500 personer bekräftats döda, medan andra oppositionella källor anger betydligt högre siffror. Även antalet gripna varierar stort mellan olika uppgifter, från över tusen till över 18 000.

USA:s president Donald Trump har tidigare uttalat att Irans regim kommer att få betala ett högt pris om demonstranter dödas och att USA står redo att hjälpa folket i Iran.

Protesterna har pågått i över tretton dagar, och trots regeringens hårda agerande fortsätter demonstrationerna. Studenter vid flera universitet har deltagit och riktat kritik mot regimen. Samtidigt höjs internationella röster för de många som sitter fängslade och riskerar dödsstraff.