Nya protester har brutit ut i Iran under veckan, i samband med att det gått 40 dagar sedan tusentals människor dödades i regimkritiska demonstrationer. Dessa minnesstunder, som följer den shiitiska sorgetraditionen, har på flera håll övergått i nya manifestationer mot landets ledning. Rapporter tyder på att säkerhetsstyrkor återigen använt våld mot demonstranter, särskilt vid universitet.
Vad händer vid minneshögtiderna?
Den 40:e dagen efter någons död är en viktig markering inom den shiitiska traditionen, och dessa datum har blivit tillfällen för att hedra dem som fallit under de pågående protesterna. Protesterna utlöstes ursprungligen av Mahsa Aminis död i september, efter att hon gripits av moralpolisen. Hennes dödsfall, och misstankar om misshandel i fängelse, har lett till omfattande och ihållande demonstrationer i landet.
Vid flera universitet, bland annat i Teheran och Mashhad, har studenter genomfört sittstrejker och skanderat regimkritiska slagord. Enligt uppgifter har Basijmilisen, en gren av Revolutionsgardet, svarat med att storma universitet och gripa studenter. Den norska människorättsorganisationen IHR rapporterar att minst 141 demonstranter dödats sedan protesternas början.
– Ner med Khamenei, har demonstranter skanderat enligt videor på sociala medier.
Även Aminis familj har rapporterats ha fått varningstelefoner från säkerhetspolisen, med hot om att något kan hända hennes bror om en minnesceremoni genomförs i hennes hemstad Saqqez.
Internationella reaktioner och spänningar
Samtidigt som protesterna fortsätter inrikes, kvarstår spänningarna mellan Iran och USA. Donald Trump har tidigare hotat med militära åtgärder om Iran inte upphör med våldet mot demonstranter, och USA har förstärkt sin militära närvaro i regionen.
Veckan har även inkluderat diplomatiska samtal. Ett möte har hållits i Schweiz där USA återigen anklagat Iran för att utveckla kärnvapen, något Iran bestrider. Samtalen ledde inte till enighet, men båda parter har uttryckt en vilja att fortsätta dialogen.
Protesterna, som nu pågått under en längre tid, har sin grund i ett djupt missnöje med regimen som styrt landet sedan 1979. Även tidigare protestvågor, som efter presidentvalet 2009 och demonstrationerna 2017-2018, har ofta utlösts av ekonomiska svårigheter men snabbt övergått i krav på systemförändringar. Den nuvarande proteströrelsen har dock kännetecknats av ett starkt kvinnligt ledarskap och slagordet “Kvinna, liv, frihet”. Trots regimens hårda tillslag ser aktivister tecken på att protesterna inte avtar i styrka.