Förhandlingarna vid FN:s högkvarter i Genève i Schweiz har pågått i elva dagar, med målet att sluta ett historiskt avtal för att stoppa plastföroreningarna i världen. Men precis som vid förra mötet i Sydkorea förra året, lämnar förhandlarna utan att ha nått en överenskommelse.
Varför uteblev ett avtal?
Två huvudsakliga skiljelinjer har hindrat ett avtal. En stor del av länderna, inklusive EU, Kanada, Storbritannien och Norge, har drivit på för att begränsa plastproduktionen och reglera hela plastens livscykel. De vill bland annat begränsa användningen av vissa kemikalier i tillverkningen.
En annan grupp länder, däribland oljeproducerande nationer som Saudiarabien, Iran, Ryssland och Kuwait, har istället förespråkat att plastproduktionen ska fortsätta på nuvarande nivåer, med fokus på förbättrad avfallshantering. Kuwait har framhållit att plast har haft enorma fördelar för samhällen världen över och att avtalets mål bör vara att avsluta plastföroreningar, inte plast i sig.
Luis Vayas Valdivieso, ordförande för förhandlingskommittén, presenterade två utkast till avtalstext, men representanterna från de 184 deltagande länderna kunde inte enas om att använda dem som underlag för fortsatta förhandlingar. En annan stötesten har varit hur ett eventuellt avtal ska röstas igenom, om det ska ske med majoritet eller genom konsensus.
Besvikelse och framåtblickande
Besvikelsen är stor bland många deltagande nationer. Representanter från Norge, Australien och Tuvalu uttryckte djup besvikelse över att lämna Genève tomhänta. Även EU, genom den svenska EU-kommissionären Jessika Roswall, hade högre förväntningar.
– Jorden tillhör inte bara oss. Vi är förvaltare för dem som kommer efter oss. Låt oss uppfylla den plikten, sade Roswall.
Miljögiftsexperten Andreas Prevodnik vid Naturskyddsföreningen beskriver situationen som ett stort misslyckande.
– Utan ett avtal kommer plastkonsumtion och produktion öka okontrollerat. Vi kommer att få ett ökat problem med avfall som kan leda till skador i naturen, säger Prevodnik till TT. Han lyfter även fram hälsoriskerna med de omkring 16 000 olika kemikalier som finns i plast, varav cirka 4 200 bedöms vara farliga.
Prognoser tyder på en global ökning av plastproduktionen med 300 procent till 2060 om ingenting görs. Globalt återvinns endast cirka 10 procent av all plast.
Trots att utkastet inte uppfyllde EU:s krav, menar Jessika Roswall att det kan utgöra en bra grund för en ny förhandlingsrunda. Andreas Prevodnik menar att länderna behöver ta ett steg tillbaka, se över vilka misstag som begåtts och hitta nya former för diskussioner. Pressen på länderna att finna en lösning förväntas vara stor.