Den internationella politiken kring kriget i Ukraina präglas av fortsatta ryska attacker och en splittring gällande framtida stöd. Medan Ukraina söker en paus i striderna, ökar Ryssland intensiteten i sina militära operationer. Samtidigt pågår en diskussion om hur det ekonomiska och militära stödet till Ukraina ska se ut framöver, där europeiska aktörer kräver en central roll i eventuella fredsprocesser.
Varför kräver EU en plats vid förhandlingsbordet?
EU:s utrikesministrar samlades i Bryssel för att diskutera Rysslands krig mot Ukraina, med anledning av uppgifter om en ny amerikansk-rysk fredsplan. Enligt EU:s utrikesrepresentant Kaja Kallas har Ryssland hittills riktat 93 procent av sina attacker mot civil infrastruktur. Hon betonade att för att någon fredsplan ska fungera är det avgörande att både Ukraina och Europa är delaktiga i förhandlingarna.
– För att någon plan ska fungera måste ukrainarna och européerna vara med. Det är mycket tydligt, sade Kallas.
Kravet på europeisk och ukrainsk representation vid fredsförhandlingar har varit konsekvent sedan samtalen inleddes i februari. Polens utrikesminister Radosław Sikorski uttryckte frustration över möjligheten att Europa skulle utestängas från processen.
– Vi välkomnar fredssträvanden. Men Europa är den främsta bidragsgivaren till Ukraina, och det är naturligtvis Europas säkerhet som står på spel, sade Sikorski.
Vad innebär det svenska stödet för Ukraina?
Sverige har konsekvent betonat vikten av ett långsiktigt och ökat stöd till Ukraina. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard framhöll vid mötet i Bryssel att en bra början vore att använda frysta ryska tillgångar till förmån för Ukraina. Detta speglar en bredare politisk vilja i Sverige att aktivt bidra till Ukrainas återuppbyggnad och säkerhet.
Flera motioner i Sveriges riksdag har understrukit behovet av ett fortsatt och intensifierat stöd. Magnus Jacobsson (KD) har vid flera tillfällen besökt Ukraina och betonat vikten av en långsiktig plan, inklusive en Marshallplan för återuppbyggnad efter kriget. Han har även lyft fram att Sverige och EU kan behöva ta ett större ansvar om USA:s långsiktiga engagemang skulle minska.
– Det är viktigt med ett fortsatt stöd till Ukraina, som är långsiktigt. Därutöver behöver EU förbereda en Marshallplan för att bygga upp Ukraina efter kriget, skriver Jacobsson i en motion.
Magnus Berntsson (KD) har också motionerat om att Sverige ska fortsätta sitt stöd till Ukraina, med bibehållna och utökade sanktioner mot Ryssland. Han beskriver Rysslands invasion som en av de allvarligaste säkerhetspolitiska kriserna i Europa sedan andra världskriget och betonar att Sverige måste stå vid Ukrainas sida.
Diskussioner om ytterligare stöd, inklusive möjligheten att underlätta försäljning av krigsmateriel till Ukraina, har också förts i riksdagen. Sverige har redan bidragit med betydande militärt stöd, bland annat stridsfordon 90, artillerisystem som Archer, robot 70, granatgeväret Carl-Gustav samt stridsvagnar och ammunition.
Samtidigt pågår internationella samtal om säkerheten i Hormuzsundet, där Storbritanniens premiärminister Keir Starmer planerar ett möte med representanter från 35 länder. Även Nato:s generalsekreterare Mark Rutte planerar möten för att diskutera dessa frågor.