Samira Musa kom till Sverige 2015, ett år präglat av en stor flyktingström där över 160 000 personer sökte skydd i landet. Hon var då 24 år och hade lämnat Saudiarabien, där hon vuxit upp trots att hennes föräldrar härstammar från Eritrea. Skärpta regler för utländska medborgare i Saudiarabien tvingade henne att resa ensam till Sverige, där hennes bror redan bodde. Hennes första bild av Sverige var begränsad till en film om sopsortering.
– 2015 var ett år då mycket hände. Mitt liv vände. Allt förändrades, säger Samira Musa.
Hur har mötet med Sverige format Samiras liv?
Efter ankomsten placerades Samira Musa på ett flyktingboende utanför Östersund. Trots en initial känsla av ledsnad, beskriver hon hur en ny känsla av frihet infann sig redan andra dagen.
– Den andra dagen upptäckte jag att jag kan gå ut utan att be om lov. Det var en känsla av frihet, säger hon.
Denna upplevelse av självständighet blev en vändpunkt. Idag bor Samira kvar i Östersund och arbetar för organisationen Hej främling. Organisationen fokuserar på att skapa naturliga mötesplatser mellan nyanlända och etablerade svenskar genom olika aktiviteter.
– Jag fick prova massor. Jag lärde mig att cykla, jag började springa, jag fick lära känna mig själv på ett helt nytt sätt, säger Samira Musa.
Vilka förändringar ser Samira i Sverige?
Under de tio år som Samira Musa bott i Sverige har hon observerat betydande förändringar, både vad gäller klimat och samhällsklimat. Hon noterar en märkbar uppvärmning och minskad snömängd på vintrarna, något hon som älskar snö finner beklagligt.
Mer påtagligt är dock de politiska och sociala förändringarna.
– Förut var människor mer nyfikna på varandra. Nu finns det mycket rädsla, säger hon.
Samira Musa kritiserar den hårda tonen som ofta präglar diskussioner på internet, men betonar vikten av personliga möten för att bygga förståelse och respekt.
– Vi måste mötas och prata med varandra. Då blir det respekt mellan människor. Jag har hopp för framtiden, säger hon.
Förra året blev Samira Musa svensk medborgare. Detta ger henne möjligheten att för första gången rösta i riksdagsvalet, en möjlighet hon har längtat efter.
– Jag har längtat efter det, säger Samira Musa.