Enligt den senaste DNA-inventeringen från Naturvårdsverket har antalet järvar i Sverige nått mellan 675 och 731 individer för år 2025. Detta representerar en positiv utveckling för arten, som nu överstiger det referensvärde på minst 600 individer som experter anser krävs för en gynnsam bevarandestatus i landet.
Hur har populationen utvecklats?
Den nya inventeringen, som utförs med en DNA-baserad metodik, ger en mer precis uppskattning av antalet individer jämfört med tidigare metoder som fokuserade på föryngringar. Denna metodik, som samlar in och analyserar DNA från bland annat spillning och hår, möjliggör en mer heltäckande bild av populationens storlek genom så kallad fångst-återfångstmodellering.
Resultaten visar att järvarna fortsätter att sprida sig både österut och söderut från fjällkedjan, och etablerar sig i skogslandskapet. Områden som södra Dalarna och norra Värmland har sett en tillväxt av järvpopulationen. Denna expansion är ett av målen för den svenska viltförvaltningen.
Vad innebär ökningen för järven och ekosystemet?
Att järvpopulationen nu ligger över den fastställda gränsen för gynnsam bevarandestatus är ett tecken på att förvaltningen och bevarandeinsatserna har burit frukt. Järven spelar en viktig roll i ekosystemet som asätare, vilket bidrar till att hålla naturen ren. Genom att lämna rester från sina byten eller kadaver, skapar järven också förutsättningar för andra mindre arter att överleva.
Trots den positiva utvecklingen kan jämförelser av inventeringsresultat mellan olika år göras med försiktighet. Faktorer som snöförhållanden, tillgång på föda och variationer i antalet honor som får ungar kan påverka inventeringarnas utfall. Den nya DNA-metodiken syftar till att minska dessa osäkerheter.
Den skandinaviska järvpopulationen, som delas mellan Sverige och Norge, uppskattas totalt till mellan 1 040 och 1 118 individer, varav den svenska delen utgör den större andelen. Forskning pågår kontinuerligt för att bättre förstå järvens anpassning till nya miljöer, dess beteenden och hur man bäst inventerar arten i områden med begränsat snötäcke. Denna kunskap är avgörande för den fortsatta förvaltningen av järvstammen.