Den 4 februari 2025 skakades Örebro av en dödlig skolskjutning på Campus Risbergska, där tio personer miste livet. Ett år senare, på årsdagen av dådet, samlades människor från hela landet för att visa sitt stöd och minnas offren. Dagen inleddes med att flaggor hissades på halv stång runt om i Sverige.

Hur hedrades offren under årsdagen?

Klockan 12 på tisdagen, den 11 februari 2025, hölls en nationell tyst minut för att hedra de som dödades i attacken. Människor samlades på tåg, i skolor och på arbetsplatser för att delta i stillheten. I Örebro hölls en stor minnesceremoni på Stortorget, som inleddes med den tysta minuten och sedan fortsatte med tal och musikframträdanden.

Talmannen Andreas Norlén höll ett tal i riksdagens kammare och ledamoten av Svenska Akademien, Jila Mossaed, läste en dikt. Även landshövding Lena Rådström Baastad talade vid ceremonin i Örebro. Skådespelaren och musikalartisten Parwin Hoseinia, som tidigare studerat på Risbergska skolan, framförde dikten ”När orden tog slut”. Artisten Jasmine Kara, också tidigare elev på skolan, framförde en omskriven version av sin ballad ”Ta mitt hjärta” tillsammans med Jonas Kahnberg, som varit lärare på skolan.

Vilka var offren och vad vet man om motiven?

De tio personer som dog i attacken var främst anställda av Örebro kommun och deltog i en undersköterskeutbildning inom äldreomsorgslyftet. De arbetade inom hemtjänsten, på äldreboenden och inom LSS. Bland offren fanns även lärare och annan personal på skolan. Gärningsmannen identifierades som Rickard Andersson. Enligt uppgifter från Wikipedia ska hans motiv ha varit kopplade till självmordstankar och frustration över sin livssituation. Andersson använde ett halvautomatiskt kulgevär och rökgranater under dådet.

Minnesceremonin på Stortorget i Örebro samlade tusentals personer, inklusive familjer, vänner och kollegor till offren. Många representanter från arbetsgivare och fackliga organisationer, som Kommunals sektioner i Örebro, fanns också på plats. Ceremonin syftade till att visa gemenskap och stöd i sorgen, och att inte glömma offren och deras minne.