I Sverige bor cirka 30 000 personer med funktionsnedsättningar i gruppbostäder eller servicebostäder. Lagen om stöd och service (LSS), som trädde i kraft 1993, syftar till att dessa individer ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt och delta i samhället på lika villkor som andra. Men enligt en ny undersökning från FUB (Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna) brister det i implementeringen av lagen.

Lever LSS-lagen upp till sitt syfte?

Undersökningen från FUB pekar på allvarliga brister i den praktiska tillämpningen av LSS. Många personer får inte den personliga assistans och det stöd som krävs för att de ska kunna delta i samhällslivet. Julia Henriksson från FUB beskriver en verklighet där många personer med funktionsnedsättningar upplever en stor stillsamhet i vardagen, vilket påverkar deras fysiska och psykiska välbefinnande negativt.

– Det är svårt för många att få hjälp att komma ut och delta i aktiviteter, som att gå på bio, säger Julia Henriksson, verksamhetschef på FUB.

Enligt FUB:s undersökning ser man en ökning av avslag på ansökningar om ledsagare. Ledsagare är avgörande för att möjliggöra deltagande i sociala aktiviteter och fritidsintressen, och bristen på detta stöd bidrar till en ökad risk för isolering. Dessutom har grupp- och servicebostäder blivit större, vilket enligt FUB:s rapport riskerar att likna de tidigare institutionerna där många bodde samlade, vilket motverkar målet om ett självständigt liv.

Vad görs för att förbättra situationen?

FUB uppmanar nu politiker att ta ett större ansvar för att LSS-lagen efterlevs fullt ut. Organisationen vill se till att alla som har behov av en ledsagare också får det beviljat, för att öka möjligheterna till delaktighet och social inkludering.

Som ett led i arbetet planerar FUB att under hösten anordna utbildningar om LSS-lagen. Dessa riktar sig specifikt till personer som bor i gruppbostad eller servicebostad.

– Vi vill att dessa personer ska få kännedom om sina rättigheter, så att de vet vad de kan begära och hur de ska gå tillväga, understryker Julia Henriksson.

Riksrevisionen har tidigare, i en granskning av Arbetsförmedlingens arbete med personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, pekat på effektivitetsbrister. Enligt Riksrevisionen kan var tionde person vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad, och hälften av dem som fått en identifiering saknar varaktiga insatser. Detta belyser en bredare problematik kring hur samhället lever upp till sina åtaganden gentemot personer med funktionsnedsättningar.

Regeringen har föreslagits, genom en motion i riksdagen, att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att effektivisera processen för arbetshjälpmedel och korta ner tiden för funktionshinderskod. Även dialog med regioner om jämlika villkor för hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering har föreslagits. Dessa initiativ speglar en medvetenhet om att förbättringar behövs på flera nivåer för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får det stöd de behöver för att kunna delta fullt ut i samhället.