Enligt en undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet har havsörnen återhämtat sig kraftigt. För 50 år sedan var fågeln en sällsynt syn, med endast ett fåtal individer kvar. Idag beräknas antalet vuxna havsörnar uppgå till närmare tre tusen. Detta är en anmärkningsvärd framgång för en art som då var på gränsen till utrotning.
Varför har havsörnen återhämtat sig?
Återhämtningen för havsörnen drivs av flera faktorer, där minskad påverkan av miljögifter och riktade bevarandeinsatser spelar en central roll. Under 1960- och 1970-talen var situationen katastrofal för havsörnen, främst på grund av miljögifter som DDT och PCB. Dessa ämnen ackumulerades i näringskedjan, vilket påverkade örnarnas fortplantningsförmåga drastiskt.
Projekt Havsörn, startat av Naturskyddsföreningen år 1971, har varit avgörande för artens återhämtning. Genom att lägga ut giftfri mat, bevaka och skydda bon och fåglar har hundratals frivilliga bidragit till att säkra havsörnens framtid. Björn Helander, projektledare under många år, beskrivs som en nyckelfigur i detta arbete. Projektet avslutades 2015 då målsättningarna ansågs uppnådda, och 2026 lämnade havsörnen den svenska rödlistan.
En ljusglimt i en annars oroväckande trend
Samtidigt som havsörnen firar framgångar, visar samma undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet att situationen för många andra arter har försämrats. Över 20 procent av alla arter i Sverige är rödlistade, vilket indikerar en risk för utrotning. Bland dessa finns arter som älgen, igelkotten, flera ugglor samt fiskar som sill, lax och öring.
Trots detta finns det även andra positiva nyheter utöver havsörnen. Arter som uttern, långbensgrodan och fisken asp har också sett förbättringar i sina populationer. För havsörnen har den ökade överlevnaden lett till fler ungar och en stabilare födotillgång, vilket ytterligare bidragit till artens tillväxt. Dessa framsteg understryker vikten av fortsatta bevarandeinsatser och miljövård för att skydda den biologiska mångfalden.