Flykten från Afghanistan till Sverige 2015 var en prövning för den då 16-årige Farzan Mozaffari. Han tillhör den förföljda hazariska minoriteten och beskriver resan som den svåraste upplevelsen i hans liv. Efter att ha tagit sig genom Pakistan, Iran, Turkiet och Grekland, ofta till fots, nådde han Malmö centralstation. Där möttes han av en känsla av frihet.

– När jag klev av tåget i Malmö kände jag en känsla av frihet. Jag behövde inte längre vara orolig, säger Farzan Mozaffari till TT tio år senare.

Hur såg resan ut och vad mötte han i Sverige?

Farzans väg till Sverige var fylld av faror. Han mötte beväpnade gränsvakter, blev lurad av smugglare och tvingades till en riskfylld överfart i en gummibåt tillsammans med 50 andra migranter, trots att båten var avsedd för tio personer. När han väl kom till Sverige upplevde han en initial besvikelse. Malmö var mörkt och kallt, och svenskarna verkade reserverade. Migrationsverkets utredningar upplevdes som långa och misstänksamma, där han kände att personalen saknade tillräcklig kunskap om situationen i Afghanistan.

Efter en tid i Vallentuna började Farzan i skolan. Inom två år hade han lärt sig svenska och beviljades till slut uppehållstillstånd. Denna period markerade en vändpunkt där hopp om framtiden började växa.

Hur ser Farzan på Sverige idag?

Idag arbetar Farzan Mozaffari med att stödja andra unga migranter i deras integration på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt är han för närvarande ledig från sitt arbete för att studera vid universitetet. Trots att han trivs i Sverige och har byggt upp ett nytt liv, upplever han att landet har förändrats sedan han först anlände.

– Sverige var ett snällare land när jag kom. I dag har Sverige en helt annan politik för flyktingar, säger han.

Kontakt med familjen som fortfarande befinner sig i Afghanistan är svår. Talibanernas kontroll och periodiska internetavstängningar försvårar kommunikationen. Farzan väljer att inte gå in i detalj om sin familjesituation.

Under 2015 kom omkring en miljon människor till Europa, däribland Farzan, som en del av den så kallade flyktingkrisen. Han tillhörde den hazariska minoriteten, som utsatts för förföljelse i Afghanistan. Enligt statistik från SCB bor de flesta av de 35 000 barn som kom ensamma till Sverige under 2015 fortfarande kvar i landet, och majoriteten av dem har idag arbete.