Nobelpriset i fysik 2025 tilldelas John Clarke, Michel H Devoret och John M Martinis. De får priset för sina experiment som visade att kvantmekaniska fenomen, som tunnling, kan observeras i större, mer hanterbara system än vad som tidigare antagits. Kungliga Vetenskapsakademien beskriver i ett pressmeddelande hur pristagarna demonstrerade kvantmekanisk tunnling och kvantiserade energinivåer i en elektrisk krets som var stor nog att hålla i handen.
Hur banar upptäckterna väg för ny teknik?
Priset erkänner forskarnas bidrag till att förstå gränsen för kvantmekaniska egenskapers storlek och hur de kan utnyttjas. Deras arbete har varit avgörande för utvecklingen av nästa generations kvantteknik. Olle Eriksson, ordförande i Nobelkommittén för fysik, betonar kvantmekanikens breda användbarhet.
– Det är fantastiskt att få fira att den hundra år gamla kvantmekaniken hela tiden bjuder på nya överraskningar. Den är också enormt användbar, all högteknologi bygger i grunden på kvantmekanik, säger han enligt pressmeddelandet.
John Clarke, född 1942 i Storbritannien och verksam vid University of California i Berkeley, uttryckte chock över beskedet.
– Jag är helt chockad, sade han under en presskonferens.
Michel H Devoret, född 1953 i Frankrike, och amerikanen John M Martinis, född 1958, är båda knutna till University of California i Santa Barbara. Trions experiment utfördes vid Berkeley-universitetet på 1980-talet.
Vad innebär kvantmekanisk tunnling?
Kvantmekanisk tunnling är ett fenomen där en partikel kan passera genom ett energihinder trots att den klassiskt sett inte har tillräckligt med energi för det. Eva Olsson, professor i experimentell fysik vid Chalmers, förklarar det som att en partikel kan gå igenom en vägg istället för att studsa tillbaka, vilket skiljer sig från hur vi upplever världen i vardagen.
John Clarke menar att han och hans kollegor inte hade förutsett att deras upptäckter skulle leda till ett Nobelpris.
– Det slog oss inte på något sätt att det skulle få ett så betydande genomslag, sade Clarke under presskonferensen.
Han lyfte även fram vikten av Devoret och Martinis insatser för att genombrottet skulle bli möjligt. Deras forskning har lagt grunden för vidare utveckling inom kvantdatorer och andra högteknologiska tillämpningar.