Den norska laxindustrin, som står för över hälften av världens odlade lax och exporterade för över 122 miljarder norska kronor förra året, drabbas hårt av en rekordhög dödlighet. Enligt Norska Veterinärinstitutets årliga rapport dog 62,8 miljoner laxar förra året, vilket motsvarar var sjätte fisk. Denna höga dödlighet har lett till betydande ekonomiska förluster och väckt oro för fiskarnas välfärd.

Vad orsakar den höga dödligheten?

De främsta orsakerna till att laxen dör i förtid är en kombination av infektionssjukdomar, skador och trauma, samt en stor andel fall där orsaken är okänd. En bidragande faktor är den omfattande förekomsten av laxlus, en parasit som trivs i de trånga odlingskassarna där miljontals fiskar hålls samlade.

– Det finns 450 miljoner atlantiska laxar i odlingskassar längs norska kusten. När det är så många trivs lusen. Det blir nästan som lusfabriker, säger Ingunn Sommerset, sektionsledare vid Norska Veterinärinstitutets avdelning för akvatisk biosäkerhet och redaktör för Fiskhälsarapporten.

När antalet löss överskrider en viss gräns måste fisken behandlas. Traditionella metoder som medicinering har ersatts av alltmer mekaniska metoder, som exempelvis sköljning med varmt vatten eller mekanisk tvättning. Dessa metoder kan dock vara tuffa för laxen och orsaka skador på skinnet. Vissa fiskar överlever inte ens behandlingen och nödslaktas, men exakta siffror på detta saknas. Darragh Doyle, forskare i fiskbiologi vid Göteborgs universitet, pekar på att sex av tio största orsakerna till minskad djurhälsa i norska laxodlingar rör olika former av hudsjukdomar.

Krav på förbättrade villkor och regler

Den höga dödligheten och de problem som uppstår vid behandlingarna har lett till att myndigheter och forskare nu kräver skärpta regler. Enligt Ingunn Sommerset hoppas man att rapporten ska leda till tydligare regler för hur fisken hanteras.

– Vi tar vilda djur och stoppar dem i en odlingskasse och då är det vårt ansvar att se till att de har det så bra som möjligt, säger hon.

Föreslagna åtgärder inkluderar att minska antalet fiskar per bassäng för att förbättra vattenkvaliteten och minska smittspridning. Forskning pågår även för att bättre förstå laxens hud och dess motståndskraft mot parasiter och andra påfrestningar. Dessa insatser syftar till att skydda både fiskarnas hälsa och den norska laxindustrins framtid.