Vad definierar vårens ankomst?
Den meteorologiska våren definieras av SMHI som en period då dygnsmedeltemperaturen överstiger noll grader under sju dagar i följd. Ett viktigt villkor är att det tidigaste möjliga datumet för vårens ankomst är satt till den 15 februari, för att undvika att kortare mildperioder under vintern räknas som vår. När dessa villkor uppfylls räknas det första av de sju dygnen som vårens ankomst.
På nationell nivå studeras hela stationsnätet för att fastställa vårens ankomst. Sedan 2011 har våren nått Sverige någon gång under andra halvan av februari, vilket skiljer sig från tidigare perioder då ankomsten ibland skedde i mars.
Är den tidigare våren en ny trend?
Ja, den tidigare ankomsten av våren är en trend som har blivit tydligare under de senaste femton åren. Enligt SMHI saknar den nuvarande sviten av tidiga vårar historisk motsvarighet. Data från SMHI visar att för åren 1945–2025 finns tillräckligt med digitaliserade stationsdata för att statistiken ska anses säker.
Magnus Joelsson vid SMHI förklarar att den tidigare våren är ett resultat av ett varmare klimat och högre temperaturer. Denna utveckling har lett till att våren på många platser anländer upp till två veckor tidigare än under tidigare årtionden.
Denna förändring har flera konsekvenser. För jordbruket innebär det möjligheter till tidigare odling och experiment med nya grödor. Även fågellivet påverkas, med nya arter som dyker upp och fler som stannar över vintern. Samtidigt kan vissa arter, som den svartvita flugsnapparen, få problem då deras födoberoende inte hinner anpassa sig till det förändrade klimatet. När de återvänder från Afrika kan deras huvudsakliga föda, maskar, redan ha utvecklats till fjärilar.